Början

Hej. jag bara kände att det var dags för en brytpunkt. Kom på mig själv med att vara så fruktansvärt frustrerad över allt. Allt. Skriver arga statusuppdateringar på Facebook. Lackar ur på skoluppgifter. Jag vet att jag bara är rädd. Rädd att folk inte ska förstå att jag kan, rädd att de ska tro att det enda jag kan är det som syns på pappret. Jag vet ju att jag kan. Jävla rädsla. Jag ger hellre upp än kämpar. Försöker hellre inte alls än riskerar att misslyckas.

Jag trivs inte med min roll längre. Har liksom glömt var jag kom ifrån, tappat fotfästet var jag är och inte hittat vägen framåt. Det är jobbigt att inte veta var man är på väg. Att inte veta vad man ska eller borde. Att aldrig vara säker. Det handlar om kontrollen, helt klart. Bristen på den snarare. Att inte kunna välja själv.

Har inte ätit frukost idag heller. Eller lunch. Det känns bara så onödigt. Har suttit här och bara blivit fetare i ett halvår. Det är slut på det nu. När jag blir frisk ska jag börja träna igen. Inte bara för att Jesper säger att Paulina gjorde det bättre än mig, utan även för att jag har en deal med kuratorn. kanske lite för att jag vet att jag är glad efteråt men what the fuck. Vem bryr sig. Jag blir jävligt mycket gladare av att titta på The L Word, men Felicia är ju inte hemma. Too bad.