Lucia

För mig kom luciafirandet en dag för sent. Svt:s luciamorgon (som bara kan ses fram till den 13 januari 2011) gjorde min dag. Jag kan ju bara säga det att jag grät av lycka, grät för att det var så fint, för att det var så vackert. Och för att jag saknar det så enormt mycket. Ah. Lucia.

Jag tror att just den lilla timmen av lucia- och julmusik var vad som gjorde mig så harmonisk så att jag gick ner på mitt rum och plockade fram akrylfärgerna. Det blev en bild, en färdig produkt, vilket gör mig stolt. Att jag orkade slutföra den fast den inte ville funka som jag ville till en början. Spännande färgkombination. Ockra, orange och midnattsblå. Borde nästan få upp en bild av den, fast det är så svårt att återge akrylmålningar.

HIIIII! Jag blir så lycklig av den där luciasändningen! Kollar på den om och om igen, spelar om de bästa bitarna, solopartierna och allt. Gud. Jag är så kär i hela luciagrejen. Fan då att luciatåget i skolan var det sämsta någonsin. Och att programrektorn "krönte" lucian och gav henne ett halsband var ju bara pinsamt. Blä.

Och nu har jag hostat sönder min hals. Näsan rinner lite igen också. Fast det kan lika gärna vara för att jag råkade andas i mig lite aska när jag tömde pelletsbrännare-dammsugaren på pellets och aska. Det liksom bara ... svischade upp i ansiktet på mig. Jag var inte beredd på askan. Ehe.