Detta var alltså en skoluppgift som gick ut på att skriva någonting med utgångspunkt i den här dikten. (som jag för övrigt tycker är helt obegriplig, till och med min version är lättare att fatta. Nåväl.) Här kommer det:
jag tror på det, på henne,
den hundlikt ensamma anti-människa
som gå som boskap i den undre, inre och
andra vägen
den som gör det inte människan gör
svårt att förbli solidarisk
svårt att vänja sig vid det enda praktiska
den som är i yttre botten är också i dig
fly gemenskap!
hur varglikt för övre människa,
och i längden är det som det ändå aldrig skall,
botten i dig själv
är den människovittring som
vandrar ensam med sig själv,
det opraktiska löper till vägen
och skall bli övergiven av andra
alltid
nå?
boskap flyr vägen
inte sin vittring
den som vänja sig ändå
sig
ändå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar