Högt upp i luften, långt under marken

I'm a motherlover, you're a motherlover

We should fuck each others' mothers,

fuck each others' moms

Alltså jag drömmer så konstigt. Igen. Inte lika långt och detaljerat den här gången, men ändå, sjukt knasigt.

Jag var i någon slags kyrka/slott/stor stenbyggnad. Det var grått, mörkt, dunkelt, jag gick omkring och letade efter någonting. Vad jag letade efter är oklart. Det kan ha varit Majda, det kan ha varit någonting helt annat. Till slut hittade jag ändå Majda, ingen av oss var särskilt glad. Stonefaces, inga känslor alls, avskalade och tysta. Vi hoppade in i hennes bil och började åka iväg någonstans. Överallt var det lika dimmigt mörkt och grått. Långt framme genom dimman avtecknade sig ett stort skjul, detta var alltså vårt mål. Framme vid skjulet sade Majda åt mig att klättra upp i sängen, detta kunde nämligen vara farligt för sådana som jag som inte gjort det här tidigare. Sängen var en slags loftsäng, tio meter upp i luften på tjocka pelare. Jag vet inte hur jag kom upp, och jag vet inte hur jag rimligtvis skulle kunna ta mig ner därifrån.

Från mitt utkikstorn såg jag mig omkring i rummet. Halmbalar, höbalar, plastemballage, blodstänk. Små kattungar kröp omkring på höskullen. Var hade jag hamnat egentligen? Var det alltså det här som Majda hemlighetsfullt hade jobbat med hela våren?

Konstiga ljud nerifrån golvet drog till sig min uppmärksamhet. Två-tre paddliknande varelser, ungefär tre fjärdedels meter långa, blåskimrande med sju glimmande svarta ögon, kröp fram ut skuggorna. Dessa varelser skrämde mig. När de började hoppa upp mot pelarna till sängen blev jag ännu räddare och drog fram mina vattenfyllda påsar (?) ur väskan. Kanske skulle varelserna lugna sig om jag hällde vatten på dem? Jag klämde alltså sönder vattenpåsarna och öste ner vattnet över de stora, märkliga djuren. Men istället för att dra sig undan började de leka i vattenstrålen, och då förstod jag att varelserna inte var onda.

Nu ville jag sova, men det fanns inget täcke uppe i sängen. Vad som däremot fanns var två flytvästar. Jag pressade ner dem i väskan och lyckades ta mig ner till golvet. Där klev mamma fram från bakom ett hörn. Jag tog fram flytvästarna igen, för nu började jag frysa. Den ena gav jag till Majda, för hon behövde den, men precis när jag skulle ta på mig min upptäckte jag att den hade svinkoppor. Intorkade. Och det var naturligtvis jag som hade smittat den en gång i tiden. Inte bra. Om jag tog på mig den skulle jag naturligtvis återsmitta mig själv. Så då fick jag väl stå där och frysa.