Let's dance in style, let's dance for a while

Allt går helt upp-och-ner just nu. Uppe på topp och ner i botten, fem gånger på en dag. Får en sån obehaglig klump i magen, orolighet, nervositet, osäkerhet. Så himla töntigt. Jag märker att jag drar ner mig själv men slutar inte, utan uppmuntrar det snarare. För att jag tycker om att må dåligt? För att det börjar bli vinter snart? Ingen jävla aning.

Ännu en gång vet jag inte riktigt vem jag är. Var jag är på väg. Jag gillar det på många sätt, att bara ta dagen som den kommer, leva ut det jag vill leva ut och skita fullständigt i allt som är irrelevant för mig.

Felicia och Isabelle åkte hem i förrigår. Tårarna bara sprutade, haha. Kanske för att vi såg Seven Pounds, världens sorgligaste film efter Titanic. Jag tycker ju om att gråta, men inte att misstro alla omkring mig. Tycker inte om när varenda ord folk säger blir provocerande. Kan jag bara fucking lugna ner mig? Hur kan man få panik över att det blir fullt av disk när man får gäster?

Egentligen är det bra med mig.

10 augusti 2011:

jag vill kyssa dig tills vi båda slutar andas och sen ska du och jag sova sida vid sida i hundra år <3